Hade egentligen…
02 september 2009… tänkt lägga ner den här bloggen, men nu känner jag ett behov av att skriva lite igen.
Igår var en förbannat jobbig dag. Det var stressigt på jobbet och jag kände att jag inte kunde hantera det alls. Tårarna brände bakom ögonlocken sista timmen och när jag kom hem så bara grät jag. Hockeyn på kvällen tog jag mig igenom med hjälp av två lugnande tabletter.
Jag vaknade vid halv fyra idag av en mardröm och fick en panikattack. Den första på ett tag. Sen började min katt spy och jag har alltså varit vaken sedan dess.
Jag har ont i magen av ångest och ont i huvudet av sömnbrist. Hela min kropp och mitt sinne skriker åt mig att jag inte är redo för den stress som det var igår och det känns som om jag backat många steg sedan jag började jobba fulltid. Jag är så trött om kvällarna så jag orkar inte ta tag i tankarna. Jag förtränger dom, men titt som tätt så dyker dom fram med full kraft och jag mår skit igen. Tillbaka i gamla hjulspår känns det som. Och jag vet ju hur det slutade sist…
Jag har kommit på mig själv med att förneka att jag har en depression och jag äter mina mediciner igen. Nej, jag är inte frisk ännu, även om det är betydligt bättre än det var i våras.
Vet inte om jag ska ringa min kontakt på SLG idag och prata lite. Förklara hur jag känner och se vad hon säger. Få lite tips och råd. Jag har så svårt att avgöra själv vad som är bra, respektive dåligt för mig.
Tårarna rinner och jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det jag känner inom mig. Det är så svårt…
Usch, det är jävligt att inte orka med att jobba som alla ”normala” människor klarar.
Lider med dig.
*kram*
Det är det verkligen. Och att dessutom inte hitta förståelse hos andra för hur man mår vissa dagar är ännu jobbigare. Men det är bara att streta på och hoppas att det blir bättre så småningom.
Kram
Stress ja, det kan sätta igång otroligt mycket. O så den inre stressen som finns i kroppen ständigt känns det som.
Skönt att du kan gråta ut – önskar jag kunde gråta lite oftare.
Kram på dig!
Jag har lite för lätt att gråta jag. Kan gråta i tid och otid, speciellt nu. Jobbigt för ett kontrollfreak som mig, men förmodligen nyttigt oxå.
Kram!
Tack för kommentar hos mig
Ska du fortsätta med denna bloggen? Isåfall lägger jag till dig på min sida så jag kan hänga med i ditt liv.
Jag kommer nog att fortsätta skriva här misstänker jag. Trodde att jag var klar här, men tydligen inte.
Kram
Måste tillägga att jag inte har kommenterat hos dig, det var en annan Cina. Men jag är glad för misstaget, för då kan jag gå in till dig och läsa. Alltid kul med nya bloggar!
hihi, ja, det var ett kul misstag. Men lägger till dig jag så blir det rätt cina