”För det är mååååååndagmorgon…

… och mitt huvud känns så tungt…”

En låt som passar in på mig. Vaknade såklart strax efter sex. Förstår inte varför jag aldrig kan sova på morgonen. När jag var yngre kunde jag sova till tre på eftermiddagen om ingen väckte mig, men nu blir jag förvånad varje gång klockan är mer än halv åtta när jag vaknar. Visst är det oftast skönt att vakna av sig själv tidigt, men då och då vore det faktiskt trevligt att kunna sova åtminstonde till halv nio som jag envisas med att ha larmet ställt på. Vet inte varför jag ställer klockan när jag ändå vaknar tidigt. I helgen har jag dock sovit extremt mycket! Vet inte varför. Funderar på om jag har något virus i kroppen, för jag har varit totalt död i två dagar. Både igår och i förrgår sov jag över 14 timmar sammanlagt på ett dygn. Min sömn är verkligen ett kapitel för sig just nu!

Idag är första dagen då jag går upp till halvtid igen. Känns tufft, men jag SKA klara det! Jag har bara 8 dagar kvar att jobba innan det är semester. Är ledig torsdag och fredag nästa vecka, eftersom jag ska in och jobba en heldag på semestern.

Helgen har varit lite tuff. Jag saknar mina nära och kära så det värker i hjärtat vid högtider. Jag har bott själv här i T-ryd sedan jag var 19 år och det har varit tufft, men på många sätt har det säkert stärkt mig med. Att min mamma inte längre finns närvarande i mitt liv är oerhört jobbigt och jag har svårt att hålla tankarna borta från henne vid sådana här dagar. Jag undrar om hon är ensam och olycklig, eller om hon har vänner omkring sig. Jag veknar för en sekund och tänker att jag kanske borde ringa, ända tills jag kommer på hur sanningen är. Jag klarar inte att ha henne i mitt liv, för då kommer jag att ta mitt liv…

Då tar vi tag i en ny vecka då…

Läs även andra bloggares åsikter om ångest, arbete, depression, jobbigt, känslor, sömn, tårar, trött