Igår var…

… en skitdag. Jag var på dåligt humör hela dagen. Och inte blev det bättre hos psykologen. Hon har inte hittat någon annan psykolog till mig. Reglerna säger att jag måste gå 5-10 gånger hos henne först innan hon får skicka remiss till SSS och sen är det ungefär ett halvårs väntetid. Så nu ska jag gå kvar hos henne, samtidigt som jag i höst ska gå en grupp-kurs i Mindfullnes.

Vi pratade om min panikångest och det är den som vi i första hand kommer att jobba med, för att jag ska lära mig att hantera den och inte bli rädd när den kommer. Nu kommer jag inte att träffa henne förrän i slutet på augusti, eftersom hon skall ha semester. Men det känns rätt ok. Jag vill INTE ha några psykologbesök inbokade på min egen semester.

När vi pratade om jobbet så sa hon att jag inte kunde förvänta mig att börja jobba heltid efter semestern. Det kommer ta tid att få mig att må bra igen och jag har inte kraft att lägga ner på jobbet åtta timmar om dagen om jag samtidigt ska jobba med mig själv. Och visst, jag är halvdöd nu efter bara 2 timmars jobb om dagen. Kanske hon har rätt, men det känns olustigt att erkänna det för sig själv. Hon tycker att jag har för bråttom och fortfarande pressar mig själv för mycket när det gäller allt. Både jobb och privatliv. Jag ska lyssna på min kropp och lära mig att säga nej när jag instinktivt känner att något är fel för mig. Jag måste lära mig att inte halka in i den-gamla-Cina-rollen när folk säger till mig att jag är stark, duktig och kommer att fixa det här. Jag ska istället förklara som det är. Att jag känner mig ännu mer pressad och stressad, och därmed mår sämre, av att höra orden. Att det är jobbigt när folk peppar mig, eftersom jag då känner stress att bli frisk fort och kommer in i dåliga mönster igen.

Känner mig som en riktig fegis som skriver detta här, istället för att säga det rakt ut till människor. Men jag vet att folk peppar mig av sitt hjärtas välmening och då är det otroligt jobbigt att säga till dem att jag inte mår bra av det.

Jag vill ju inte såra människor…

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, ångest, depression, jobbigt, känslor, kbt-terapi, panikattack, pryskolog, relationer, tårar