Jag är stolt…

… över mig själv idag.

När jag gick till jobbet så kändes det som om jag hade en elefant ståendes på bröstet och jag hade svårt att andas. Bröt ihop direkt, först hos Misan, sen hos Bengt. Då hade jag ändå tagit en lugnande tablett på morgonen. Men jag tog mig samman, gick en runda ute på gården och koncentrerade mig på andningen, sen tog jag tag i dagen.

Jag har suttit inne på kontoret hela dagen med Samuel. Det var skönt! När klockan blev tre och det var dags att gå hem så tänkte jag att jag lika gärna kunde bli kvar en timme till då det kändes ok. Så jag var kvar till fyra och har nu bara 1 timme kvar från gårdagens migrän att ta igen. Och den får bli på fredag.

Är trött som attan efter dagen och har en malande huvudvärk, men jag är som sagt stolt över mig själv. Nu ska jag slänga mig på soffan och dricka en massa vatten för att förbereda mig inför blodgivningen i morgon.

Go´kväll

Idag har O-tänkvärt länkat till mig och jag gör detsamma till henne. Gå gärna in och läs hos henne!!!

Klockan är halv nio…

… och jag borde börja gå ner till jobbet nu. Men fy fan vad det tar emot!!!!

Jag har en riktigt dålig dag och vill bara dra täcket över huvudet och gömma mig. Tårarna har redan runnit en gång och jag känner pressen inför att vara på jobbet 6 timmar idag. Jag MÅSTE så jag kan ta igen de pengar jag förlorade igår!

Jag är verkligen inte redo för det här med jobb. Det skriker i hela kroppen och hjärnan skriker att jag är dum i huvudet som gör det här. Men jag har inget val känns det som…

Alternativet är väl att sätta mig i en liten sketen etta igen, så jag får billigare hyra. Men jag har testat det tidigare och mådde skit. Jag vantrivs förfärligt med att bo så trångt. Så det lär väl inte vara positivt för mig att göra det.

Den här världen är fan inte uppbyggd för att man skall leva ensam. Man ska vara två och båda ska jobba för att man ska kunna ha ett drägligt liv. Sjukt!!!