… inte varit någon rolig dag!
Att beskriva alla tankar som hunnit fara genom min inte allt för friska hjärna idag skulle bli en hel roman känns det som, så jag avstår. Jag tänker bara skriva att det känns ungefär som jag är tillbaka på dag ett efter mitt brak. Frustration, känslor, tankar och tårar i en salig blandning.
Idag har jag gjort någon som jag faktisk inte gjort på snart en månad. Jag började lipa framför en annan människa. Eller två. Först Pamela på jobbet och sen Mia när hon lämnade av min jacka hos mig. Jag var dessutom på väg att lipa när en arbetskamrat kom fram och önskade mig välkommen tillbaka och gav mig en kram.
Att det ska vara så jävla svårt att bli en normal människa igen!!!
Känner mig överkörd av mina mörka tankar och det har tagit all min kraft idag att hålla mig på benen och inte låta dom ta över. Och jag märker att jag fortfarande har svårt att öppna mig öga mot öga med människor och säga som det är. Det är så mycket lättare att skriva det här och sen försöka ignorera att ni läser mina ord. Jag har en förmåga att minimera mina problem inför andra människor och bara vräka ur mig: ”Nåja, lite bakslag får man väl räkna med”, och sen bara låtsas som ingenting. Men inom mig skriker det röster som säger något helt annat.
Att jag ska börja jobba halvtid nästa vecka är något som just nu känns totalt skit ärligt talat. Det var ju meningen att jag skulle jobba två timmar om dagen dessa två veckor för att lugnt och stilla börja komma tillbaka, men det har inte funkat eftersom det varit datautbildning. Och det är skitjobbigt. Att jag dessutom märkte att jag mindes otroligt lite av det vi lärde oss på utbildningen förra måndagen kändes skit. Jag vill att min hjärna ska funka igen!!!
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Ska snart dra täcket över huvudet och somna ifrån den här dagen. Hoppas jag iaf, om det inte blir som natten som var med orolig sömn, mardrömmar och många vakna timmar.
Please, ge mig ett nytt liv i födelsedagspresent!!! Jag orkar inte med det jag lever idag!!!
Skit!!!
